Koppar har en värmeledningsförmåga på 401 W/(m·K) och en värmeledningsförmåga på 115 mm²/s. Koppar har hög värmeledningsförmåga och en stor specifik värmekapacitet, vilket gör att den snabbt absorberar och långsamt avger värme, vilket gör den till ett idealiskt material för kylflänsbaser och värmerör. Koppar har emellertid nackdelar såsom hög densitet, tung vikt, hög bearbetningssvårighet och hög kostnad.
Aluminium har en värmeledningsförmåga på 238 W/(m·K) och en värmeledningsförmåga på 100 mm²/s. Aluminiumlegeringar har fördelar som lätt, låg kostnad, god plasticitet och enkel bearbetning. Genom processer som aluminiumsträngsprutning kan förhållandet mellan stift-till-fläns ökas för att utöka det effektiva värmeavledningsområdet, men dess värmeledningsförmåga och värmelagringsprestanda är sämre än koppar.
Koppar-aluminiumkompositstrukturer kombinerar fördelarna med koppars snabba värmeabsorption och aluminiums snabba värmeavledning, låga kostnad och enkla bearbetning. En kopparbas och aluminiumfenor används vanligtvis för att uppnå en balans mellan prestanda, vikt och kostnad. Nyckeln är att minska gränsytans termiska motstånd vid koppar-aluminiumgränssnittet.
Silver har den bästa värmeledningsförmågan, men dess höga kostnad begränsar dess användning. Stål, på grund av dess utmärkta korrosionsbeständighet, används mest i specifika applikationer som radiatorpaneler.
